Nyligen köpte jag Jontahan Bernsteins nya bok "Manager's Guide to Crisis Management", McGraw-Hill 2011. 

Det är en bok som innehåller en hel del nyttig information avseende risker, krisplanering, krishantering och kriskommunikation. I stort en mycket givande bok som bekräftar de vedertagna begreppen. Det som ofta framkommer är att krishanteringen saknar det strategiska perspektivet. Det är naturligt att krishanteing lätt får ett taktiskt perspektiv, dvs att göra saker i realtid. Men det utesluter inte det strategiska perspektivet på hur krishanteringen skall hanteras och utföras.

I en krissituation är det lika viktigt att veta vart vi ska och när en kris kan anses vara klar.  

Till syvende och sist är det när man anser att en kris är löst som på förhand uttryckts som slutmål i de strategiska planerna. 

Människor behöver veta när, eller åtminstone få en känsla av när, något kan anses som slutfört. Strategin är den totala summan av taktiska åtgärder som leder fram till det på förhand beslutade slutmålet. 

Gårdagens öppna föreläsning av Ann Enander på Försvarsögskolan med rubriken "Efter Japan och Norge, hur förbereder vi oss för det ofattbara" handlade om de psykologiska effekterna av  krishantering. Om och hur man kan förbereda sig för det.

Det är intressant att höra hur mognadsgraden successivt har ökat för krishantering i Sverige, bland privata och offentliga aktörer. Det handlar mycket om människor och hur man kommunicerar med dem. Enligt Ann Enander handlar det om den kognitiva, sociala och emotionella kommunikationen. Och det är intressant att det är samma erfarenheter och slutsatser som vi har erfarit från våra kunder och med vår tillämpning. Att inte göra krishanteringen för komplex, utan att upprätthålla en viss realism i krisplaneringen.

För den som missade den finns hela föreläsningen filmad och utlagd på Bambuser.

http://bambuser.com/v/2056097